Ofrivillig semester...

Tänkte lägga in lite bilder från min tid som enfotad! Det helabörjade med att jag skulle vara med på en inomhuscup (fotboll) på Glysishallen i Hudiksvall. De två första matcherna gick bra (vi förlorade bara med en sådär 15 mål totalt). Endast ett fåtal skador och några blodiga knän.

När det var 8 minuter kvar av sista matchen fick jag dock för mig att jag skulle sparka lite på bollen som en motståndare hade inom sin aktionsradie. Motståndarens tanke var väl ungefär "Nu jävlar ska jag göra mål, bäst å drämma till bollen allt va ja har". Resultatet av två viljor var en rejäl smäll som enligt vittnen hördes långt upp på läktaren. Jag hörde också smällen, kände efter om foten satt kvar (vilket den till viss grad gjorde) och lade mig sedan ner för att använta ambulansen.

Ambulansfärden var trevlig och ivrigt babblande (jag fick lite "dunder" av ambulanskillen) kördes jag upp till sjukan där jag skulle spendera den närmsta veckan. Första dagarna hamnade jag på gyn-avdelningen där min läkare lurade mig 2 gånger att jag skulle opereras dagen efter. Jag började bli väldigt hungrig då jag hade fastat i två dygn, jag övervägde ett tag om man inte kunde ta en liten tugga av bordsskivan på mitt sängbord. Sen en dag kom läkaren och gav mig det lugnande beskedet att jag skulle opereras om ca en vecka då skrubbsåren på mina knän läkt tillräckligt för att inte riskera en infektion vid operationen (som kunde leda till att jag blev tvungen att amputera benet), jag hade ingen lust att förlora benet så jag lutade mig tillbaka och såg på tv, spelade dataspel och pratade telefon i en vecka (Tack för alla samtal!!!!!).

Det tog slut på sjukhusbilder, här poserar jag liggandes i en kompis soffa. I alla fall, operationen gick bra (tror jag, jag sov) och jag fick åka hem två dagar senare. Sen jag kom hem har jag tillbringat mer tid i min och andras soffor än vad vissa personer gör under en hel livstid.

En enbent barnvakt är ganska oduglig men här har jag i alla fall under en kort stund lyckats extraknäcka som fotölj.

Den första veckan hemma kunde jag inte röra på mig så mycket då mitt ben svällde upp som en ballong då jag försökte. Men jag fick många besök och mycket hjälp av besökarna att hälla upp kaffe och sådant. Här är kusin Martin och lillkusinen Gurra som kom och hälsade på då Siv fyllde år. Jag vill passa på och tacka för det och alla andra besök jag fått!!

Det var allt från mig den här gången, ha det bra allihopa! Vi hörs!